När vanliga metoder inte räcker
Tänk dig en bunker från sextiotalet. Väggarna är en dryg meter tjocka och armeringen ligger tät som ett fisknät i tre, fyra lager. Någon har bestämt att här ska det bli en ny öppning för en lastport. Var börjar man?
Med en väggsåg kommer du inte långt. Bladet når kanske 70 centimeter in, sedan är det stopp. Bilning? Visst, om du vill skaka loss halva huset och göra grannarna galna i tre veckor. Det är här vajersågen kommer in, och ärligt talat är det en av de mest eleganta metoderna som finns i hela rivningsbranschen.
Faktum är att vajersågning i grunden är väldigt enkel. Du drar en diamantbestyckad stålvajer i en sluten slinga runt det du vill kapa och låter den slipa sig igenom. Men djävulen sitter i detaljerna. Och det är detaljerna vi ska titta på nu.
Vajern är hjärtat i hela systemet
Plocka upp en bit diamantvajer och du förstår direkt varför den kostar vad den kostar. Den är tung. Kall. Lite stel. Kärnan är en flertrådig stålvajer, och utanpå sitter små cylindriska pärlor, oftast runt tio till elva millimeter i diameter, med ungefär 35 till 40 pärlor per meter.
Varje pärla är belagd med industridiamanter. I tung armerad betong använder man nästan alltid sintrade pärlor, där diamanterna är jämnt fördelade genom hela metallbindningen. Det betyder att nya diamanter hela tiden friläggs när pärlan slits ner. Den blir alltså inte slö, den blir bara mindre.
Mellan pärlorna sitter en beläggning av plast eller gummi, ibland i kombination med fjädrar. Den håller pärlorna på plats och skyddar stållinan mot slam och slitage. Ser du en vajer där beläggningen börjat flagna? Byt den. En vajer som brister i full fart är inget du vill stå i närheten av.
Riggning, borrning och styrtrissor
Innan en enda centimeter betong har kapats har teamet ofta lagt flera timmar på förberedelser. Det första steget är genomgående hål. Med en kärnborr tar man upp hål i hörnen av det snitt man vill göra, vanligtvis 50 till 100 millimeter i diameter, så att vajern kan träs igenom konstruktionen.
Sedan kommer trissorna. De här hjulen styr vajern runt hörn och ser till att den går in i betongen med rätt vinkel. Låter banalt. Det är det inte. En felplacerad trissa gör att vajern drar snett, sliter ojämnt och i värsta fall hoppar ur spåret. Erfarna operatörer kan stå och justera en enda trissa i tjugo minuter tills de är nöjda.
Själva sågmaskinen bultas fast i golvet eller på en räls. Den består av ett stort drivhjul som drivs hydrauliskt eller elektriskt, ofta med effekter mellan 20 och 50 kilowatt beroende på uppdragets storlek. Maskinen glider bakåt på rälsen under arbetet, och det är just den rörelsen som håller vajern spänd medan snittet djupnar.
Vad som faktiskt händer i snittet
Så startar man. Vajern accelererar upp till en periferihastighet på runt 20 till 25 meter per sekund. Det är snabbt. Ljudet är ett jämnt, väsande brus snarare än det skrikande ljud folk förväntar sig av en betongsåg.
Kylvatten spolas hela tiden in där vajern går in i betongen. Utan vatten skulle pärlorna överhettas på någon minut och diamanterna bokstavligen brännas bort ur bindningen. Vattnet för också med sig slipslammet ut ur snittet, en grå, tjock gröt som påminner om våt cement och som måste samlas upp och tas om hand på rätt sätt.
Det fina är hur vajern hanterar armeringen. Den bryr sig inte särskilt mycket. Stål och betong slipas ner i samma rörelse, och du märker knappt någon skillnad i maskinens gång när vajern passerar ett järn. När bärande väggar eller grova bjälklag ska delas upp i hanterbara block är vajersågning i Landvetter för tjocka betongkonstruktioner ofta den mest precisa metoden, eftersom diamantvajern kan kapa genom armering utan att orsaka vibrationer i resten av stommen.
Hur fort går det då? Räkna grovt med en till fyra kvadratmeter snittyta i timmen i armerad betong. Kraftigt armerade konstruktioner eller hård ballast drar ner tempot. Ett snitt genom en meter tjock vägg, tre meter högt, kan alltså ta en hel förmiddag. Men det blir rakt. Snittytan är så slät att du nästan kan stryka handen över den.
Planera blocken innan du kapar
Här skiljer sig proffsen från amatörerna. Att kapa är en sak. Att veta vad som händer när blocket väl är fritt är en helt annan.
En kubikmeter betong väger ungefär 2,4 ton. Ett block på en gånger en gånger två meter är alltså närmare fem ton som plötsligt inte sitter fast i någonting längre. Därför räknar man ut blockindelningen i förväg utifrån vad lyftutrustningen klarar, vilka dörrar och öppningar blocken ska ut genom och hur bjälklaget under tål belastningen.
Man borrar ofta lyfthål i blocken innan sista snittet görs. Kilar slås in i snitten för att hindra att blocket sätter sig och klämmer fast vajern. Och om det handlar om en bärande del måste tillfällig stämpning vara på plats innan du ens tänker på att starta maskinen. Låter det självklart? Det borde vara det. Ändå är det precis här de flesta incidenter på byggarbetsplatser sker.
Säkerhet och miljö kring maskinen
Vajern är den stora risken. Om den brister vid 25 meter per sekund blir den en piska av stål och diamant. Därför byggs skärmar runt maskinen och vajerns fria partier, och området spärras av. Ingen står i vajerns linje. Aldrig.
Men vet du vad? Ur ett arbetsmiljöperspektiv är vajersågning faktiskt en av de skonsammaste metoderna. Inga vibrationer som sprider sig i stommen, nästan inget damm tack vare vattenkylningen och en ljudnivå som går att leva med jämfört med tunga bilningsmaskiner. Det spelar roll när du jobbar i en fungerande byggnad där folk sitter och arbetar två våningar upp.
Slammet är det andra. Betongslam har högt pH-värde och får inte bara spolas ner i närmaste dagvattenbrunn. Det samlas upp, ofta med våtdammsugare eller i sedimenteringskärl, så att vattnet kan avskiljas och det fasta materialet tas om hand som avfall.
Varför metoden passar regionen kring Landvetter
Landvetter och Härryda kommun är ett intressant område för just den här sortens arbete. Här finns flygplatsens infrastruktur, lagerbyggnader, industrilokaler och en hel del äldre bostadsbestånd som byggs om och anpassas. Mycket av det är gjutet i platsgjuten betong med generös armering, eftersom det byggdes för att hålla.
Och när sådana byggnader ska förändras händer det ofta under drift. Ett lager kan inte stänga i en månad. En verksamhet nära flygplatsen kan inte ha vibrationer som stör känslig utrustning. Då blir vajersågens tysta, kontrollerade arbetssätt plötsligt inte bara ett alternativ utan i praktiken det enda rimliga valet.
Det gäller också vid grundförstärkningar och när gamla maskinfundament ska bort. Ett fundament för en press eller kompressor kan vara flera meter djupt och nästan helt massivt. Där finns det ingen annan metod som kommer åt det lika rent.
Det här bör du ha koll på som beställare
Om du står i begrepp att anlita någon för ett vajersågningsjobb finns det några saker du kan fråga om. Hur ser blockindelningen ut och vem har räknat på lyften? Hur hanteras slammet? Behövs stämpning och vem ansvarar för den? Ett seriöst företag har svar på alla tre utan att tveka.
Fråga också om tidsplanen. Vajersågning är inte den snabbaste metoden räknat i kvadratmeter per timme, men den totala tiden blir ofta kortare eftersom efterarbetet nästan försvinner. Inga ojämna kanter att putsa. Ingen sprucken betong runt öppningen att laga.
Och det bästa av allt? När jobbet är klart står du med en öppning som ser ut som den vore gjuten så från början. Raka kanter, intakt omgivande betong och en stomme som aldrig märkte att den blev opererad. Det är ganska fint, faktiskt.
